Stress.
Skulle det inte varit väldigt skönt om jag hade haft en blogg som uppdateras någon gång per vecka med ett lagom långt inlägg om vad som hänt de senaste två dagarna? Well, i så fall är du inne på fel blogg. Jag hinner inte blogga ikapp innan jag ligger efter igen och nu är vi redan en bra bit in på oktober och jag har inte bloggat alls! Vill verkligen att den här bloggen ska kunna vara ett sätt för mig att titta tillbaka på mina år här på college i framtiden, men jag hinner inte med!
Självklart är det inte bloggen som är första prio under min tid här men jag vill ändå spendera någon timme i veckan på det. Har faktiskt gjort en liten påminelse på mobilen till mig varje fredag så att jag ska komma ihåg att blogga. Jag hoppas innerligt att jag kan hålla det, men om det inte funkar så gör det inte så jättemycket ändå.
Hur som helst. Jag mår bra. Jag mår mer än bra faktiskt, jag mår så himla underbart jättebra att det känns som att jag kommer spricka. Och jag är så lycklig. Så ofantligt jättelycklig. Kan knappt hålla tårarna inne. Det är en så underbart bra dag. En bra vecka. Ett bra år. Ett så OFANTLIGT bra liv. Jag... jag finner inte ord.
Jag kan inte förstå att jag klarade av det. Jag tog mig till Chicago. Jag bor i Chicago. Jag har ett liv i Chicago. Jag studerar musik i Chicago. Jag spelar gitarr i Chicago. Jag upptäcker i Chicago. Jag läser i Chicago. Jag lyssnar, ser, känner och bara ÄR i Chicago. Jag klarade faktiskt av det.
Just nu känns det som att ingenting är omöjligt, jag kan nå allt vad jag vill. Och jag kommer att nå det. Jag ska nå det.
Livet har bara börjat. Och jag är så redo för att se vart jag kan ta mig.
You ain't seen nothing yet.
//Ellen ❤