Ellenois

Idag läste jag klart boken "The thousandth floor" (svensk titel: Den tusende våningen) av Katharine McGee. Förra veckan så försökte jag mig på att gå med i ett läsmaraton där man är uppe i 24 timmar och bara läser och då läste jag den här boken. Dock var den inte riktigt min kopp te så jag hade väldigt svårt för att hålla mig koncentrerad (särskilt in på småtimmarna) och detta resulterade i ett väldigt lame maraton där jag endast läste 400 sidor :(. Hur som helst är det nu en vecka (6 dagar) senare och jag har äntligen läst ut den. Här är min recension (utan spoilers) i den.

 

Innan jag påbörjar den här recensionen vill jag säga att detta INTE var en dystopi som jag har trott från början. Det är en framtida version av gossip girl typ. Jag var så förvirrad när jag letade efter alla tecken på typiska drag för en dystopi men endast snubblade över drama, och sen insåg jag att det inte alls var en dystopi (vilket däremot hade varit en SÅ COOL twist på storyn!).

 

Titel: The Thousandth Floor

Svensk titel: Den Tusende Våningen

Författare: Katharine McGee

Antal sidor: 437 (i den engelska versionen)

Genre: Unga vuxna, science fiction, drama.

 

Sammanfattning: Denna bok utspelar sig år 2118 i Manhattan, New York där man nu har byggt en skyskrapa som är 1000 våningar hög. Där bor de rikaste på toppen och de fattigaste ner mot botten. Vi får följa 5 huvudkaraktärer (mer info om de längre ner) i tonåren och ta del av deras liv som är fulla av lögner, hemligheter och tabuer och sedan se hur allas liv börjar gå ihop med varandra. Det första man får läsa om är hur någon faller ner från den tusende våningen, men man får inte veta vem av våra karaktärer det är förrän i slutet av boken. En ganska intressant mening som står på baksidan av boken och som förklarar en del av innehållet lyder: När du är såhär högt upp, så finns det ingen annan väg än ner. 

 

 

Avery - Tjejen som bor på 1000:e våningen och är genmodifierad av hennes föräldrar som gjort henne den vackraste tjejen i världen.

Leda - Avery's kompis, bor på någon av de högre våningarna och har problem med droger.

Eris - Avery's och Leda's kompis som har familjeproblem och får lämna sitt flashiga liv i de högre våningarna. 

Rylin - En tjej från de 32:e våningen som börjar jobba som städerska för en kille på de högre våningarna. 

Watt - En kille från de lägre våningarna som har lyckats programera in en bot i hjärnan och är en hacker.

 

 

Jag tror att om jag hade insett att detta inte var en dystopi så hade jag haft en helt annan attityd till boken, men nu letade jag bara efter att något skulle hända och då kändes det som att den var väldigt långdragen. Men däremot tyckte jag att det var kul att man fick följa så många olika karaktärer! Särskilt eftersom att de kom från olika våningar i byggnaden. Det var också coolt att byggnaden var som en symbol för samhällsklyftor, men den kunde ha använts såååå mycket mer! Den här boken hade verkligen världens potential till att bli en bra dystopi. Eftersom att den här skyskrapan hade allt (den hade till och med parker med riktig natur inuti byggnaden) så skulle det vara så coolt om de inte fick lämna byggnaden och alla var så blinda att de trodde att hela världen liksom existerade inom skyskrapan och inte förstod vad som hände utanför och sen skulle någon kunna hitta en utgång och inse att det fanns mer till världen än vad de först trodde! Men jaja, nu går inte historien så. 

 

Den här boken påminner verkligen SÅÅ mycket om gossip girl, fast en framtida version! Detta behöver verkligen inte vara något dåligt, men jag får typ ont i magen när det är så mycket lögner som lägger sig på hög och folk skvallrar och sprider falska rykten och allt möjligt. Dessutom är karaktärerna inte speciellt tilltalande eftersom att alla ljuger och är själviska, men jag tror också att det var det som var meningen. Relationerna (som det fanns ett dussintal av) är verkligen inte nice. De är så uppbyggda på lögner att när två personer äntligen får varandra så känner man bara, blöh. En relation är helt okej, men den slutar med en cliffhanger så det är jobbigt. Och sen är det en relation som innehåller incest och jag verkligen avskyr när det är sånt inblandat. 

 

Jag tycker att Katharine McGee är duktig på att skriva, men ibland kan hon vara lite väl beskrivande av saker när hon vill iscensätta kapitlet. Däremot så är hon grym i slutet när det är en av karaktärerna som blir helt psykopatisk och jag får rysningar när jag tänker på henne. Det är verkligen så bra visat. Några av karaktärerna har jättebra karaktärsutveckling medan det känns som att några av dem är precis samma person som de var i början och några till och med backar några steg.

 

Generellt så är det här inte riktigt min typ av bok men den var verkligen inte dålig och jag tyckte ändå det var kul att läsa en bok som inte är som alla andra. Däremot kunde den vara lite långdragen ibland och som sagt så blir jag så obekväm när det är så mycket lögner och hemligheter hela tiden. Boken var helt okej och jag funderar på att kanske införskaffa mig nästa bok i serien (the bedazzling heights) eftersom att den slutade med ett väldigt stort klimax som jag är ganska intresserad av att veta fortsättningen på. 

 

En bra bok, nothing more, nothing less.

 

 

Kram!

//Ellen ♥