Ellenois

Hade tänkt skriva detta inlägg precis när jag kom hem från Stockholm men lat som jag är så sköt jag fram det till nu. Hur som helst har jag alltså gjort mitt besök på Ambassaden nu. Jag är väldigt lättad över att det är avklarat och det känns verkligen som att det är nu som resan börjar på riktigt.

 

Jag ska försöka sammanfatta hur besöket på ambassaden var. Det hela började med att jag ställde klockan på 6 (och gick upp tjugo i 7... standard) och gick ner och åt frukost på hotellet med pappa som följde med mig till Ambassaden. Jag var redan här ganska nervös och visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Vi gick igenom papprerna en sista gång och sedan begav vi oss ner mot busshållplatsen och väntade på en buss som skulle ta oss mot "Ambassaderna".

 

 

När vi väl kom fram var det tydligt vilken ambassad som var mest folk på, nämligen USA:s. Det var en stor och ganska tråkig byggnad med (som lovat) taggtråd, beväpnade vakter och en lång kö med människor. Försökte ta lite kort, men jag var så nervös att jag knappt vågade göra det hahaha.

 

 

Hur som helst fick vi ställa oss i en kö. En ganska lång kö ska där tilläggas. Jag hade fått en tid 8:30 men det stod att även fast att man kanske har en viss tid så betyder inte det att den hålls till punkt och pricka. Vi stod nog i kö en timme och jag blev så otroligt nervös (av någon anledning). Det kändes som att vad man än gjorde så skulle det vara fel. Pappa stod med mig i kön men kunde inte gå med in så när det var min tur så fick han gå ur kön.

 

 

Jag fick inte ha med mig någon form av dator, mobil eller något annat in, så allt det lämnade jag hos far min. Med mig in hade jag mina papper och en bok. Det första man fick göra var att gå fram till ett "vakthus" som liknade en tull när man ska gå på ett flygplan. En man stod innanför vakthuset och bad en visa upp sitt pass, ta av sig jackan och visa sulorna på fötterna (what?), när man var godkänd fick man gå in i vakthuset. Här pratade alla svenska. Jag fick lämna min jacka, bok och papper i såna där plastlådor så att de fick åka igenom en detektor och sen fick jag själv gå igenom en detektor. Alla var väldigt trevliga här och skämtade till och med lite.

 

 

När jag var godkänd fick jag gå in i huvudbyggnaden. Där fick jag ett nummer (17) och satte mig och väntade. Den här salen var ungefär så som man kan tänka sig. En kal sal med plaststolar och nervösa människor. Jag försökte läsa min bok men jag kunde inte läsa bokstäverna för att mina tankar var så spridda och nervositeten hade börjat sprida sig så. Istället började jag läsa en skylt på väggen. "Alla som söker ett non-immigrant visa ska ha med sig dessa dokument". Tror ni inte då att jag ser att jag har glömt ett dokument? Nämligen personbeviset från skatteverket. Hade inte ens haft en tanke på att det skulle med. Jag blev så arg på mig själv och så fruktansvärt nervös. Jag hade med mig nästan 15 papper + pass (man skulle ha 6 dokument med sig) på grund av alla kopior jag och pappa hade tagit fram så att vi säkert inte hade missat något, men så hade vi gjort det ändå. Satan. Mitt nummer ropades upp och jag gick fram till disken där jag skulle ge fram mina papper (man fick skjuta dem under en väldigt smal springa i det skottsäkra glaset som mannen satt bakom). Först passet, sen alla dokument. Jag lade fram allt jag hade och jag väntade bara på att han skulle säga: "Och sen vill jag se ditt personbevis". Men han sa bara: Jahapp, tack så mycket du kan sätta dig och vänta på att de ska ropa upp ditt namn. LÄTTNAD. Även denna man var trevlig, ganska rak på sak men absolut inte otrevlig på något sätt. Jag förstår fortfarande inte att det hände, men jag är så glad att de annars så strikta människorna på ambassaden av någon anledning inte tog upp det. (För övrigt så sitter jag i skrivande stund i telefonkö till skatteverket och beställer hem ett personbevis)

 

 

 

Jag satte mig ner och väntade. Det var nu min intervju snart skulle börja. Alla satt knäpptysta eftersom att när de ropade upp ens namn så gjorde dem det med amerikansk brytning, ur dåliga högtalare och försökte uttala alla svenska namn. Så fort man hörde det knastra till i högtalarna så var det som att alla spetsade öronen lite extra och försökte avgöra om det var ens eget namn. Som tur är så är mitt namn ganska snällt för en amerikan, men mitt mellannamn "Persdotter" blev närmare "Piercedaughter" haha. När de väl sa mitt namn fick jag gå in i bås 3 och prata med en väldigt vänlig man som log och pratade väldigt öppet. Han frågade mig varför jag valde just Chicago, vad jag skulle läsa på North Park University, varför jag hade valt den linjen, om jag hade varit i USA innan och hur länge jag hade tänkt stanna. Jag var så nervös när jag svarade på hans frågor och det kändes som att all engelska jag kunde bara försvann ur hjärnan, men han hade väldigt stor förståelse för det och jag gjorde mig i alla fall förstådd. Han frågade även om jag var taggad och jag kunde inte ens gömma min iver. Han skrattade lite och sa att mitt visum hade gått igenom. Sedan gick jag ut ur huvudbyggnaden, igenom vakthuset igen och andades för första gången på en timme. Jag minns att jag var så lycklig att jag nästan bet sönder min mapp med allla dokument i... inte bra! Hahah. 

 

Pappa mötte upp mig och vi åkte buss tillbaka till centrum. Det var verkligen en sådan en enorm lättnad och jag funderade på varför jag ens hade varit nervös. Jag berättade för pappa om personbeviset som saknades och han sa bara "Ja, jag såg det precis innan du hade gått in men jag ville inte göra dig mer nervös än du redan var så jag sa inget". Tack pappa 😂😅 

 

 

Okej, så om jag ska sammanfatta några tips för er som ska till (den amerikanska) ambassaden någon gång i framtiden så har jag det här:

• Ni behöver inte vara nervösa, de gör detta varje dag och har förståelse om något går snett. 

• Hur ni än gör kommer ni vara nervösa ändå. Det är mycket som står på spel, det är förståeligt att ni är nervösa så stressa inte upp er i onödan.

• Kolla NOGA igenom alla dokument ni ska ha med er flera veckor innan. Studyabroad som hjälper mig med min resa har en jättebra checklista →här← (specifikt för USA)

• Räkna med att få vänta. Min intervju gick på 1 minut, men jag var där i totalt 2 timmar om man räknar med kön in. Ta med en bok eller vad som helst för att fördröja tiden (tänk på att ni inte får ha med er mobilen in).

• Klä er i passande kläder. Även fast att de inte har någon klädkod så uppskattar de att man har långbyxor och en vardaglig tröja (t-shirt, skjorta, långärmad tröja etc.)

 

 

SÅ! Efter världens längsta inlägg hoppas jag att ni är lite mer insatta i ämnet men om ni fortfarande känner er osäkra får ni gärna fråga!

 

Kram!

//Ellen ♥