And all of the sudden, year two had begun.
Hej! Idag är det den 19:e oktober och jag sitter på Starbucks med deras nysläppta höstkaffe "Maple pecan latte" mellan händerna medan Pretty Hurts av Beyoncé strömmar från genom högtalarna ut till caféet. Som vanligt kommer kunderna i vågor och just nu torkar baristan av svettet från pannan med baksidan av sin hand mellan ordrarna medan kassörskan gång på gång ropar ut nya ordrar och nya namn. Jag spenderade tre väldigt fina månader hemma i Sverige under sommaren och brände både rygg, fotsulor och näsrygg i det fina vädret. Utöver det bestod sommaren mest av att jobba på Carglass från 07:30-16:30 och sedan cykla hem för att hamna i famnen på William. Jag var ute i sommarstugan och badade, åkte upp till Stockholm ett par gånger, strövade i Göteborg, satt i biblioteket, drack starkt kaffe, träffade vänner, var med om 2 kräftskivor, umgicks med familj och firade Williams student. Jag kunde verkligen inte ha önskat mig mer av den sommaren jag fick spendera i Sverige, men nu sitter jag här igen i norra delen av Chicago och njuter av den lilla lucka jag hittade under dagen då jag bara kan sitta och njuta av kaffe och att få skriva av mig lite. Harry Potter och fenixorden ligger tålmodigt ihopslagen bredvid mig och väntar på att få läsas så fort jag har publicerat detta inlägg. Tiden har gått så obeskrivligt snabbt att jag inte riktigt vet hur jag ska kunna få tag på den. Hur är det möjligt att det är mitt andra år här i Chicago som jag är mitt uppe i just nu? Jag försöker njuta av varenda liten sekund men jag känner ändå inte att jag njuter tillräckligt. Kan man stoppa tiden? Låt mig få njuta av min tid här innan det blir till ett minne ❤
//Ellen ❤