Shannon Suty
Shannon Suty var en av de första personerna jag pratade med på North Park University. Första hela dagen som jag var i Chicago så hade vi ett musiktest för att se hur mycket vi kunde om musik så att vi kunde bli placerade i rätt nivå. Jag var nervös och svettig och småjoggade till klassrummet där vi skulle ha testet. I klassrummet satt fyra andra personer. En av de var Shannon som var mitt uppe i en väldigt intensiv diskussion om hennes egenskrivna låtar. Efter testet gick hon fram till mig och sa att hon gillade mina lila slingor i håret. När Shannon berättar att hon tycker om något är det mer än bara en mening som yttras, det är gester och världens mest högljudda skratt och avslutas ofta med en high five. Jag och Shannon hamnade i samma nivå av musikklasser.
När Shannon och jag träffade varandra på campus de kommande veckorna sa hon alltid hej och vi hade så svårt för att komma ihåg varandras namn. Hon kallade mig Lena och jag kallade henne för Sharon. Vi var tvungna att rätta varandra flera gånger innan vi äntligen började få koll på den andres riktiga namn.
Shannon pratade alltid högt och var ofta för mycket för många människor, men hon brydde sig aldrig om vad folk tyckte om henne. Hon var till hundra procent sig själv, utan ursäkter, utan förhinder och utan förvarning. Hon var personen som alltid stod upp för killen som var så konstig i vår klass, hon var personen som hade planerat att sjunga sin låt på ett eget påhittat språk under vår kompositionsuppgift, hon var personen som tyckte att Einstein's bros bagels heavenly chocolate chip cookies var lika himmelskt goda som dess namn indikerade att de var. Shannon var osjälvisk och så otroligt genuint snäll mot alla hon träffade.
Shannon uppträdde på skolans årliga cabaret med en egen låt hon hade skrivit om sin barndom. Hon skrev många låtar och var jätteduktig på gitarr. Shannon hade så mycket energi att det räckte till ett helt klassrum. Shannon färgade håret från svart till rött till turkost till blont och har haft både side cut och hår ner till axlarna.
Men något ändrades när hon kom tillbaka till skolan efter sommarlovet. Hon var tillbakadragen, undvek folk och den energi som brukade fylla rummet var nu helt borta. Hon var inte på lektionerna lika ofta, satte sig vid ett eget bord under våra lektioner, hamnade efter i skolan och pratade endast när man själv började prata med henne.
Jag var inte så nära med Shannon men hon fanns där sedan dag ett och vi har pratat flera gånger och haft många grupprojekt tillsammans där vi insett att vi jobbar bra tillsammans.
Hon frågade om hjälp med musikteorin. Jag försökte förklara men orden fastnade i munnen och vi insåg att jag bara gjorde det mer förvirrande.
Hon frågade om hjälp med keyboardläxan. Jag skickade sidorna vi skulle lära oss.
Hon frågade om hjälp med gehörsläran. Jag svarade att jag också behövde hjälp.
Hon log mot mig när jag dirigerade under vår dirigeringslektion.
Hon såg mig på bussen och kollade bort.
Jag gick till min körlektion idag. En kvinna jag inte har sett tidigare ställde sig upp och berättade att vi inte skulle sjunga idag. Shannon Suty tog sitt liv igår. Jag såg henne i söndags på Concert Band-konserten.
På körlektionen pratade vi om våra minnen vi haft med henne. Lyssnade på hennes musik på soundcloud. Fick veta att hon har en sköldpadda. Bad tillsammans. Delade ut näsdukar. Fick berättat för oss att lärarna har gjort allt de kunnat sen början av terminen. Fick berättat för oss att hennes kompisar har gjort allt de kunnat sen början av terminen.
Mailen rullar in från våra professorer som säger att vi inte behöver göra läxorna till morgondagen.