Ellenois

Titel: The Hate U Give

Svensk titel: The Hate U Give

Författare: Angie Thomas

Antal sidor: 444 (i den engelska versionen)

Genre: Unga vuxna, Realistisk fiktion.

 

Starr bor i gettot Garden Heights tillsammans med sin Mamma, Pappa, lillebror och halv-storebror. Deras område är känt för att vara fullt av gängmedlemmar, missbrukare och fattigdom. Majoriteten av befolkningen är afroamerikaner. 40 minuter bort ligger Starrs high school Williamson, en prestige skola där majoriteten av eleverna är från vita överklassfamiljer. En helg går Starr på en fest i Garden Heights vilket slutar med att skott avfyras och hon får skjuts hem av hennes barndomskompis Khalil. På vägen hem blir de stannade av en polis utan att ha gjort något fel. Starr var 9 år när hennes pappa för första gången berättade hur hon ska göra om en polis stoppar henne för att inte skapa problem. Händelsen med polisen spårar ur och 3 skott avfyras mot Khalil som är 17 år när hans liv tas från honom. I The Hate U Give får vi nu följa Starr när hon, som enda vittne försöker hitta sin röst efter det som har hänt och samtidigt pendlar mellan sina två liv i gettot och sin skola och får se hur de olika delarna av samhället reagerar på händelsen. Samtidigt får vi läsa om den rasism som finns i samhället och hur den visar sig på olika sätt, vare sig det är via aktiva handlingar, okunniga uttalanden eller allmän ignorans. Boken tar upp det väldigt allvarliga, aktiva problemet där poliser skjuter obeväpnade, unga, svarta män, och ifrågasätter varför inte fler åtgärder tas tilll vida när sådana här händelser inte bara uppstår utan återkommer. "It's the same story, just a different name". Trots att The Hate U Give är en otroligt tung historia är den också underhållande, gripande och får en att vilja göra skillnad här i samhället.

 

Starr: Starr är vår huvudkaraktär. En 16 årig, svart tjej som har växt upp i gettot. Hon försöker balansera sitt liv som både består av att hitta sin röst efter att ha sett sin barndomskompis bli mördad av en polis, och att förbereda sig för skolbalen. Som en försvarsmekanism skapar hon två versioner av sig själv. I sin skola kan hon inte vara för "getto" och hemma kan hon inte vara för "överklass".

Maya och Hailey: Maya och Hailey är Starrs kompisar i skolan. Maya är asiat, Hailey är vit.

Chris: Chris är Starrs pojkvän. De har dejtat i snart ett år och Starr har fortfarande inte berättat för sin pappa om honom. Chris är vit.

Seven: Starrs halvbror som pendlar mellan att bo hemma med Starr och hos sin mamma som är tillsammans med ledaren av Garden Heights största gäng.

Maverick: Starrs pappa som har suttit i fängelse på grund av att han en gång i tiden var med i ett gäng. Han har lärt Starr allting om vad det innebär att vara svart i USA och säger åt henne att aldrig ge upp.

DeVante: En kille från gettot som har kommit i kontakt med fel folk och nu är fast i en droghandel.

King: Ledaren för ett av gettots största gäng.

 

Jag har så svårt att försöka få ner allt som jag tyckte om med den här boken för jag vill att denna recension ska ge ett sådant stort intryck att det inte ens finns ett uns av tvekande i er att detta är nästa bok som ni ska läsa. Det här är en bok som har förändrat mig och gett mig så mycket nya perspektiv på hela situationen att jag inte vet hur jag ska få fram mina åsikter, men jag ska göra ett försök.

 

The Hate U Give är en bok som verkligen kastar dig in i handlingen på en gång. Den är uppdelad i olika delar baserade på hur lång tid det gått efter skjutningen och börjar med "natten då det hände". Även fast att det är otroligt många karaktärer i den här boken så lyckas Angie Thomas få alla karaktärer att kännas som riktiga människor som är viktiga för storyn. Och det är just tack vare karaktärerna som boken är så djup och ger så många verkliga och bra perspektiv. 

 

Måste börja med att skriva om språket som användes i den här boken. Jag läste den på engelska och rekommenderar starkt att ni också gör det på grund av att den utspelar sig i USA och man då får se sättet de pratar på. Det är en så stor kontrast mellan hur Starr pratar med sina kompisar i skolan jämfört med hemma i gettot och det stärker verkligen den här boken. Man får se hur hon ändrar sig med omgivningen för att passa in mer. Angie Thomas skriver så himla bra och det är verkligen en av bokens största styrkor. Det är mycket slang vilket passar in i storyn och som jag var tvungen att kolla upp för att förstå vad det betydde. Mitt ordförråd har verkligen utökats och jag känner att jag har större förståelse för språket Starr använder. 

 

Storyn i sig är så otroligt spännande. Det går verkligen inte att lägga ner boken. Det är så intressant också hur Angie Thomas lyckas göra delarna med Starrs pojkvän och kompisproblem lika intressanta som när Starr kämpar för sin kompis rättvisa som precis blivit mördad av en polis. Det är så otroligt intressant för mig att se hur annorlunda kulturen är i Starrs familj än vad jag är van vid och Angie Thomas gör det så intressant att läsa om Starrs områden där hon bor. Det fick mig att förstå varför hennes familj inte har flyttat därifrån och om hur mycket stolthet det finns i deras samhälle. Utöver det förklaras gängkulturen på ett väldigt intressant sätt där man får se det ur olika personer ögon. Hela konceptet med att man inte "skvallrar" om man ser något i Garden Heights för att inte hamna i problem är en viktig del av historien.

 

För mig kändes det här som en extra viktig bok att läsa just på grund av att jag är vit. Det här är en historia som har uppstått på grund av rasism och vad den svarta befolkningen i USA har fått gå igenom på grund av att de är en minoritet. Jag har aldrig behövt oroa mig över att en polis ska stoppa mig och se mig som ett hot. Jag har aldrig varit ett offer för rasismen. Jag växte upp i ett område i Sverige där jag aldrig har sett en polisbil åka förbi mitt hus förutom när kvinnan som är polis några hus bort har glömt sin matlåda. När man har haft en så privligerad uppväxt som mig så är det så otroligt viktigt att läsa en sådan här bok och vara openminded.

 

 

 

Jag har läst en del recensioner om den här boken efter att jag läste ut den och jag skulle vilja ta upp en av sakerna som ett fåtal personer skrev om som jag tycker visar tydligt på när man är priviligerad och inte ser det från ett annat perspektiv än sitt eget. Denna del innehåller spoilers så om ni inte vill få en del av boken att bli avslöjad så rekommenderar jag er att sluta läsa här och hoppa ner till nästa stycke. Efter att Starr får se sin barndomskompis skjutas till döds av en polis drabbas hon av posttraumatisk stress och när hon då en dag sitter i skolan med sin pojkvän så kan hon inte få ur bilden av polisen i hennes huvud och börjar se likheter mellan sin pojkvän och polisen. När pojkvännen märker att något är fel frågar han henne om det och Starr - i sitt sköra tillstånd - säger till honom att anledningen till att hon reagerar så är för att "han är vit". Recensionerna jag har läst uttrycker då att detta är ett rasistiskt uttalande mot hennes pojkvän. För mig gjorde dessa uttalanden det ännu tydligare för mig varför den här boken är så viktig. I en bok som handlar om att en ung kille mördas på grund av hans hudfärg  och sedan inte får någon rättvisa - hur högt samhället än protesterar - så är det ändå denna del som folk börjar argumentera om. Det gör mig så irriterad, men det är också det som tänder en eld i mig och får mig att förstå hur viktigt detta är att prata om! 

 

En annan sak jag har märkt av är att folk argumenterar om att "det är fler svarta personer som dödar svarta personer än poliser som dödar svarta personer" som om att det skulle göra så att den här boken är mindre viktig. En hel minoritet är rädda för en auktoritet på grund av den orättvisa som de har visat dem, och folk har fortfarande det argumentet. "Black on black crime" är ett otroligt stort problem, men det stör mig så ofantligt att detta argument endast kommer upp när man börjar tala om polisbrutalitet mot svarta personer. Det påminner mig om när jag börjar tala för kvinnors rättigheter och det alltid är det tillfället som någon börjar argumentera om att det "faktiskt inte bara är kvinnor som har det svårt här i samhället". Uppenbarligen inte! Men varför tas detta argument endast upp när jag pratar om kvinnors rättigheter?... okej, sidospår. Men ser ni hur många diskussioner som dyker upp på grund av den här filmen? Så himla bra!! Vita måste våga prata om det här, och mest av allt...

 

Vi måste våga vara allierade. Vi kommer aldrig förstå vad det innebär att vara svart och vilka hinder de får möta i sin livstid på grund av färgen på sin hud, men vi kan alltid stå vid deras sida och stå upp för deras rättigheter och få de att bli lika självklara som våra rättigheter vi föddes med. Segregationen idag skapar isolering och rädsla, men tillsammans kan vi kämpa för ett samhälle där vi alla är lika värda. Angela Davis sa det bäst: